Väsjön revisited

För tio år sedan genomförde jag, tillsammans med kulturgeografen Stefan Höglin, en arkeologisk utredning av ett område kring Väsjön i Sollentuna kommun. Området präglades då av en småskalig bebyggelse med fritidshus och mindre villor i ett landskap som formats och omgestaltats utifrån människors olika behov under tusentals år. Härom veckan återvände jag till Väsjön för att träffa arkeologer från Stockholms universitet, som under våren undersöker lämningar av en järnåldersgård strax söder om Väsjön.De byggplaner som för tio år sedan gav upphov till den arkeologiska utredningen är nu i färd att realiseras. Överallt kör grävmaskiner, vältar och dumpers. Stora mängder jord och grus förflyttas för att ge plats åt nya bostäder, arbetsplatser och skolor. En vanlig syn i dagens Stockholms län.

Nu är det vår tid som formar landskapet efter dagens behov. Efter oss kommer andra människor, med andra behov att forma om det igen. En del av lämningarna från förr har bestämts ska få ligga kvar sida vid sida med den nya bebyggelsen. Tagna ur sitt sammanhang kan det nog ändå vara svårt för många att förstå vad den gamla graven, röjningsröset eller husgrunden representerar och betyder. För det måste man lyfta blicken en aning och se över lite längre avstånd. Bara några stenkast från den nya bebyggelsen vid Väsjön finns fortfarande ett landskap som förändrats ganska litet de senaste 1 500 åren. Utifrån lämningarna i landskapet får vi en möjlighet att reflektera över de val som människor gjort före oss och hur dessa val har påverkat det landskap vi rör oss i idag. På samma sätt som våra val idag skapar nya landskap för morgondagens människor att leva i.

Universitetet guidar och berättar om järnålderslandskapet och de pågående undersökningarna vid Påtåker i Sollentuna tisdagen den 24 maj kl 18. Läs mer om visningarna här: www.facebook.com/events/584397695060283/

Av Richard Grönwall